Idag när vi kom till dagis fick jag vänligt men bestämt höra att jag skulle prova lämna Maja ensam på riktigt, inte bara sitta och kura i personalrummet. Fyy ändå, det kändes helt plötsligt inte alls bra och det snörde ihop sig i bröstet. Vad menar du, ska jag lämna mitt barn här alldeles ensam??! Är du inte riktigt klok?? Maja hade redan sprungit in till de andra barnen och satt och ritade när jag kom in med tunga steg och försökte förklara med lätt och sorgfri röst att nu så ska mamma gå iväg en stund. Längre än så han jag inte med förän Maja med ett brett smile vinkade och sa "Heejåå". Så var det med den saken!
Det kändes jätte konstigt att gå därifrån och jag tordes inte gå hem, tänk om de skulle ringa och säga att hon gråter?! (Jaa, jag vet att jag är den fjompigaste av fjompiga.) Som tur var fick jag våldgästa hos Anette som bor granne med dagis och vi fick en härlig stund i solen tillsammans.
I samma stund jag klev över tröskeln när jag kom tillbaka igen sprang en av småkillarna fram och deklarerade; "Maja skiner som solen, hon är alltid glad, och busig!" Enda tårarna som fälldes var när dumma jag försökte få henne att följa med hem, för det ville hon då RAKT inte!
Så rörande! Den "inte vill följa med hem från dagis har Matteus deklarerat några gånger, men Deborah vill gärna hem och mysa med mamma och pappa. Det var Josef som skötte inskolningen, jag är alldeles för blödig och det gick hur bra som helst!De brukar ha det bra på dagis och vänja sig fort med alla rutiner och barn som är snälla(förhoppningsvis :)
SvaraRaderaHa det skönt i värmen, visst är det lyxigt när man kan sitta på balkongen och plugga! I like it.
/Charlotte