Min stackars älskling har inte alls blivit firad så mycket som han förtjänar idag. Jag har bara inte ork till att fixa med något, och att ha kunnat ta mig ner på stan för att hitta en present är det ju inte tal om. Men han har i alla fall fått permis från hemmet och fått gå på hocky ikväll med hans pappa. Alltid något! =) Jag har lovat honom att jag och lillan ska överaska honom när han minst anar det lite senare och fira honom ordentligt!
Nog för att jag visste att han skulle bli en bra pappa, men jag bara häpnar. En mer fantastisk pappa tror jag inte finns, eller en mer underbar sambo. Jag är så slut just nu, så ofta som orken tryter och tårarna bara rinner för ingenting alls. Allt blandat med en massa onödigt dåligt samvete för att man kanske inte skulle vara en tillräkligt god mor när jag ibland bara vill att Andreas ska ta henne så jag får sova... Då känns det så ljuvligt när min älskling kommer och kramar om mig och tittar mig djupt in i ögonen och säger att han älskar mig och att ingen kan vara en bättre mamma än mig och det spelar ingen roll att jag inte riktigt är beredd att hålla med honom än för det värmer så otroligt. Sen tar han lycksaligt lillskruttan i famnen och tycker nästan att det är BRA att jag är trött så han får mer tid med henne! =) Jag kan sitta och titta på de två hur länge som helst och bara mysa, vilket team de är! Vilken gränslös kärlek...
Just nu har jag fått en härlig paus, farmor är här och hon har haft lillan i en dryg timme nu. Skönt att få en chans att bara sitta och slösurfa en stund.
Ha inte dåligt samvete! Tror du inte jag har kännt samma? Det är normalt och snart har du/ni kommit in i vardagen och allt bara rullar bra. Go Sara! Go Sara! Inte bara Andreas som älskar dig...finns en här också... ;) Kram på dig!
SvaraRadera