Verkligheten

Vi är hemma just nu. Hemma, som i att få sova i sin egen säng, hemma. På prov under permission så klart, men vi är hemma! Maja njuter och är nära lycksalig över lyxen att för röra sig fritt vart hon vill och få leka med hennes leksaker.

Så här ser verkligeheten ut just nu.

Vätskelistor 

och medicinintag.

Hittils tycker jag vi klarat vår längsta permis väldigt bra. Maja har blivit ytterligare lite piggare och har ätit och druckigt betydligt bättre. Nu väntar "eldprovet" - natten. Vi ber och hoppas att hon ska få sova hyfsat gott utan att vakna allt för många gånger. Tiden får utvisa. Imorgon får vi samtal från läkaren då vi ska redogöra för hur det ha gått. Jag VILL så gärna säga då att det har gått bra. Jag VILL så gära att de ska säga -Ni blir utskrivna. Jag VILL VILL!

Fast om natten ska kunna klassas som bra är det inte bara Maja som ska sova gott, jag måste få min beskörda del också. Det lär bli lite svårt att sova här vid datorn..? Ger mig själv en uppsträckning och tvingar in mig till Majas rum och ner i sängen där jag har "natttjänst".

God Natt vänner!

Tålamod?! Inte just nu...

Åh, blogpress suger!! Den krånglar mer än den fungerar och den ger mig UTBROTT som går ut över min stackars telefon som inte gjort något ont.

Men byter blogverktyg nu och hoppas det ska funka bättre. Jag börjar med att skicka iväg ett inlägg jag skrev igår, men inte kunde lägga ut.

Skrivet igår - postat idag

Det börjar likna hopp om liv här. Maja har varit piggare och haft mindre ont därpå har hon kunnat äta och dricka. Och så var den goda spiralen igång! Vi är lite försiktiga i vår optimism dock - den dära körtelfebern kan va' lömsk - men fortsätter det så här kan vi få permis över dagen imorgon och åka hem. Hurra!

Natten till idag var fruktansvärd, knappt någon sömn alls pga svullna körtlar överallt som gör ont och ger problem med bla andningen. Och när hon väl somnade låg hon och gnydde oroligt i feberfrossa. 40,1 toppade hon på.
Därför bestämde läkaren att Maja skulle få inhalera adrenalin eftersom det har en avsvällande effekt. Dock påpekade hon att det nog var bra om hon tog det lite innan hon skulle sova eftersom man kan bli "lite speedad" av det. Haha!! Lite speedad?! Ungen gick ju fullständigt bananas!! :) Men i virrvarret hann hon trycka i sig tre smörgåsrån med smör, tre ostskivor och en hel del vatten. Det är mer än hon fått i sig de senaste dygnen - sammanlagt! :)

Hon hann sjunga igenom julens alla sånger och hitta på nya roligare texter till "Sätt dig på bocken och håll dig i rocken".

Vad sägs om "Sätt dig på momoj å håll dig i fajmoj, sen så åkej vi bort jätte fort!"

Lyckligt konstaterade hon att hon "Hade faktiskt inte ont i slangen idag!" Slangen = droppet. Hon har inte varit vän med droppet alls tidigare, men idag var hon mest bekymrad över att hon satt fast i väggen. Alltså kontakten till droppapparaten, men när jag drog ur sladden körde ongen runt som en vilde i rummet.

Slutligen avslutade hon med att stå och hoppa i sängen och gasta att hon
-VIIIIIILLE TITTA PÅ APAAN (Nicke Nyfiken) IGEEEEEEN!!! JAG VIIIIIILL DEEEET!! NU!!!
I ungefär trettio minuter. Jag var ganska tacksam för att blotta synen av att se henne på benen med liv i blicken gjorde mig lycklig och gav mig en ängels tålamod (om jag får säga det själv). Men efter två timmar var jag snubblande nära att trycka på larmknappen och beställa in en gummiklubba. Modell stor och tung. Haha! Fast nu sover hon och om det krävs att hon ska vara "hög" på adrenalin i två timmar för att få en vettig natts sömn är det LÄTT värt det!

Just nu

Blev avlöst på sjukhuset av Andreas.
En bit från hållplatsen såg jag att jag höll på att missa bussen.
Sprang rätt ut i gatan, en hårsmån från att bli påkörd av en bil. (Mitt fel)
Halkade på en isfläck och snubblade in i bussen.
-Är du stressad? frågar en omtänksam busschaufför.
-Ja. piper jag och börjar storgråta.

Antar att min status inte heller är så strålande för tillfället. Nu ska jag gråta av mig den sista skvätten, äta, duscha och sova en stund innan jag avlöser Andreas och tar nattpasset igen.






- Posted using BlogPress from my iPhone

Bra business

Det är lukrativt att vara en duktig tjej på sjukhuset. Hoppas de inte går i bankrutt bara för att Majan briljerar. ;)


Och än är det inte slut... :)

- Posted using BlogPress from my iPhone

Äsch

Det blir ingen hemfärd idag. Förmodligen inte imorgon heller. Orsaken är att det troligtvis är körtelfeber hon har och de kan inte skicka hem oss förrän hon kan äta och dricka (hittills har hon inte kunnat svälja ner något alls idag). För att hon ska få igång matintaget måste svullnaderna av all körtlar gå ner och det kan dröja.

När ska forskarna lyckas med att förflytta sjukdomar från barn till föräldrar?! Hade så mycket hellre tagit den här pärsen istället för Maja...


Instängda i ett litet rum ett obestämt antal dagar. Kan tänka oss ett roligare nöje.


- Posted using BlogPress from my iPhone

Natti natti

Efter två dygn av bristfälligt drickande fick det bli dropp till natten. Förhoppningsvis ska Maja hinna bättra på sig så pass att vi kan åka hem imorgon. Vi håller tummarna.

Men vantrivs gör hon då ändå, trots att hon blir instängd på rummet, sticker henne med nålar och matar med äckliga mediciner. Till nattbönen ville hon be och tacka för de snälla tjejerna som varit hos henne idag. Alltså personalen här - underbara! Jag spår en vilsam natt för både mig och Maja. Tycker att det är så skönt att vara här då oron krymper till en bråkdel av vad den var innan. Här har vi ju all hjälp vi kan tänkas behöva - jag kan dela med mig av mitt ok till läkarna och sköterskorna.


Flickan somnade trettio sekunder efter att jag släckte lampan. Ska följa hennes exempel nu.

Natti natti


- Posted using BlogPress from my iPhone

Fast sämre kan man ju ha det förstås! :)

- Posted using BlogPress from my iPhone

För observation

Hux flux har Maja, Blå och jag fått rummsarrest på Barn 2 på lassa. Vi som bara skulle in till öron- näsa- halskliniken för säkerhets skull. Men halsmandlarna är stora som meloner och hon har 39,3. Det blir ett dygn här för observation och inte får vi vara ute och leka i lekterapin heller pga smittorisken.

Tur att Blå är så duktig när han måste få medicin i alla fall!



- Posted using BlogPress from my iPhone

Läppmedicin

Maja är inne på sin femte dag med feber och sedan igår har hon tätat till sig i näsan och halsen ordentligt. Natten  till idag blev så besvärlig för henne att vi ringde vårdcentralen på morgonen. Där konstaterade läkaren att det inte var ett dugg konstigt att hon snarkat så häftigt att hon vaknat gång på gång av att hon inte kan andas. Tonsillerna är så svullna att de går ihop(!) i svalget. Fy sjutton vad ont det måste göra?!

Efter att ha varit så grymt duktig inne hos läkaren köpte jag ett alldeles eget läppbalsam till Maja på Apoteket. Hon har nämligen blivit så röd och fnasig under näsan på grund av ständigt snorrinn och snytningar Inte att förväxlas med snytingar dock! ;)

Om hon blev glad för sin gåva? Döm själva. =)



Hoppsan! Blev något konstigt med ljudet när jag redigerade filmen och det råkade bli en betydande volymökning på slutet. Ett tips är att inte ha på allt för hög volym från start, jag ids nämligen inte göra om allt från början och rätta till det.

"och jag skall inte överge dem."

Och nog håller han ord minsann vår Far! Situationen är i stort sett den samma som igår, men tack vare andra omständigheter och människor känner jag mig ALLT annat än övergiven. Vare sig av Gud eller andra människor.

Jag ska försöka att inte skriva så mycket om det här eftersom det är av en privat karaktär och jag inte vill "fläka ut" det hela på den stora wida webben.

Men efter mitt deppiga och tröstlösa inlägg igår ville jag bara säga:

-Hej, jag mår rätt bra idag!!

"Jag skall göra mörkret framför
dem till ljus
och det som är ojämnt
till jämn mark."

Det är precis vad som hänt, inte ett endaste problem är löst - än. Men nu har jag ordning på soppan. Vet till vem jag ska vända mig om vad. Vet hur jag ska uttrycka mig för att visa att jag är påläst, kunnig och inte tillåter mig bli vare sig bortdribblad eller överkörd. Basta!

Jag är glad ikväll. Jag är lättare i hjärtat ikväll. Jag andas ända ner i magen ikväll.

Allt tillskriver jag min himmelska Pappa!

Nu ska jag se till att få min skönhetssömn, jag behöver den för imorgon är det en handfull människor som kommer få en vänlig men BESTÄMD Sara i luren. Det är slut på sötebrödsdagarna nu, dags för en raket där bak och lite action!!

Tack käre Far för Din oändliga omsorg om mig.
Tack för att ingenting är för litet eller för stort att komma med till Dig.
Tack för att Du vet mina behov innan jag ens formulerat dem i tanken.
Tack för att Du har lovat möta alla mina behov för dagen som kommer.
TACK för att Du älskar mig även mitt i min ynklighet.
Tack för att Du hör min bön och
TACK för att jag i dig får vara som starkast när jag är som svagast.

Jag älskar Dig.

I Jesus - Ditt Heliga namn - Amen.


- Posted using BlogPress from my iPhone

Om drömmar och bekymmer

En kvalificerat rutten dag idag. Det som kunnat verka som en dröm från början behöver nödvändigtvis inte vara det i slutändan.
Det här med ett drömjobb, finns det på riktigt?? Eller måste jag omdefiniera min bild av drömjobbet? Det kanske bara är ett jobb som helt enkelt inte tar knäcken på mig och får lov att vara hur dötrist och oinspirerande det vill? Jag är öppen för förslag..

Jag vet vare sig ut eller in, jag sitter hopklämd mellan olikas intressen och bevakar inte mina egna. Hur ska jag bevaka ett intresse jag inte vet hur det ser ut?

Jag låter luften gå ur mig och tittar med tom blick ut. Vet inte vad jag vill göra? Vad jag kan göra? Eller om det nånsin ska bli ett slut på den här oändliga historien?

Det känns ändå så märkligt jag som är så DUKTIG på mycket! Jag har självinsikt och är en god lagspelare. Hur kan det vara så in i norden svårt att hitta rätt?? Men jag är less på att få höra om hur duktig jag är och att jag nog snart ska hitta min plats. Bara inte hos just dem.. Vad vet ni om att jag är duktig?!! Blir arg och ledsen på samma gång.

Äh, jag måste få bryta ihop en stund!


Gjorde ikväll ett sista tappert försök att ge den här ruttna dagen en chans. Jag öppnar Bibeln i telefonen. Har ingen aning om vad jag ska läsa, lämnar den delen helt och Gud. Hamnar mitt i Jesaja (där jag slog upp en vers senast) och bläddrar lite framåt på måfå, ströläser. Stannar snart upp vid ett stycke som fångat mitt intresse. Läser med stor koncentration.


Jesaja 42:13,16

"HERREN drar ut som en hjälte,
han eggar upp sig
med en stridsmans iver.

De blinda skall jag leda
på en väg som de inte känner,
på okända stigar
skall jag föra dem fram.
Jag skall göra mörkret framför
dem till ljus
och det som är ojämnt
till jämn mark.

Detta är vad jag skall göra,
och jag skall inte överge dem."


Trösterika ord minsann! Och när jag läste detta mindes jag en kvinna som delade med sig av en händelse i hennes liv och läste ett bibelord i samband med det i kyrkan igår. Hennes ord gick raka vägen in i mitt hjärta och skänkte mer hopp än jag kännt på länge..


Lukas 12:22-32

"Sedan sade Jesus till sina lärjungar:
"Därför säger jag er:

Gör er inte bekymmer för ert liv,
vad ni skall äta, eller för er kropp,
vad ni skall klä er med.
Livet är mer än maten
och kroppen mer än kläderna.
Ge akt på korparna. De sår inte
och skördar inte,
de har inte förrådsrum eller loge,
och ändå föder Gud dem.
Hur mycket mer värda är inte ni
än fåglarna?

Vem av er kan med sitt bekymmer
lägga en enda aln till sin livslängd?
Om ni inte ens förmår så lite,
varför bekymrar ni er då
för allt det andra?

Ge akt på liljorna, hur de växer.
De arbetar inte och spinner inte.
Men jag säger er att inte ens Salomo
i all sin prakt var klädd som en av dem.

Om nu Gud ger sådana kläder åt gräset, som i dag står ute på marken
och i morgon kastas i ugnen,
hur mycket mer skall han då inte klä er.
Så lite tro ni har!

Fråga inte efter vad ni skall äta och dricka, och var inte oroliga.
Efter allt detta jagar hedningarna i världen, men er Fader vet att ni behöver det.
Nej, sök hans rike, så skall ni få detta också. Var inte rädd, du lilla hjord, ty er Fader har beslutat att ge er riket."


Den ruttna dagen känns helt plötsligt mindre rutten och mindre hopplös. Vem är jag att tro att hela världen ligger på mina axlar? Min far leder mig på de okända stigarna jag vandrar nu och han VET vad jag behöver och kommer förse mig med det. Bestämmer mig för att släppa allt just nu och somna gott i vishet att jag vilar i hans hand.

Godnatt vänner!


- Posted using BlogPress from my iPhone

Julen Del 3 - Busmoster!

När moster och morbror kommer i händer det grejer.

Då kan den ena hunden råka hamna i dockvagnen,

medan den andra får vikariera som tomte.

En inte så överentusiastisk sådan. Men ack så söt!

När moster kommer skrattar man så man får ont i magen,

för Majas busmoster är världens bästa.

Dessutom blir det ju julafton en gång till! Det är inte bara nackdelar med svårigheter att samla hela familjen på själva julafton. :-)

Maja var förste julklappsutdelare igen och grävde djupt ner i påsen.

Äh! Jag bjuder på den här! :-)

Maja håller julkonsert hemma hos gammelfarmor och gammelfarmor och drar hem rungande applåder och stående ovationer.

Morfarsmys sista kvällen innan hemfärden.

Julen Del 2 - Julafton

Den stora dagen. Förväntan är stor.

"HEJ på dig Tomten!"

"Vilken fin mössa du har."

"Men vad har du under masken?"

Tomten kommer!!

Maja var tomtens lilla hjälpreda och såg till att paketen hamnade i rätt knä.

Dock var vissa klappar svårare än andra att framföra.

Ära vare Gud i höjden, dessa har jag gjort i slöjden.

Maja hade lagt ner hjärta och själ i sina julklappar till mormor och morfar

Tack snälla Tomten!

På något vis föll det sig att den lilla tomten vid granen mystiskt blev av med sin mask lagom till Tomten kom. Dessutom lät Tomten väldigt lik mormor och det tog inte lång stund för fröken att lägga ihop ett och ett. "Men jag vill va´ med min momoj" säger hon när Tomten delat ut alla sina paket och ska gå vidare. :-)

Nu när det snöar så mycket och allt. Dags för - Julen Del 1

Det har fallit snöflingor stora som lappvantar det senast dygnet och bäddat in vår stad i bländande vit snö (och enorma plogkanter). Det är nästan att julkänslan smyger sig på igen. Då slog det mig, jag har ju knappt tittat på bilderna jag tog i julas! Nu när jag för en gångs skull har lite ork över (det tar på att jobba) tänkte sätta igång med att sortera julbilderna och lägga upp några - många! - här.

Vi tar det väl från början.

Granen kläs tillsammans med morbror Joppe.

 G L I T T E R !

Hahaha! 

Grantoppen blev lite okonvensionell i år.. Joppe passade på att låta kreativiteten flöda när han hade en systerdotter att skylla på. ;-)

Det äj SÅ väldigt kallt häj inne!

säger Maja och plockar på sig:

Två mössor, tre halsdukar, en extra tröja, fleecebyxor och slutligen dubbla sockar på den ena foten och fem(!) på den andra.



Själv satt jag och kände mig lite för varm trots blott ett enda lager kläder på kroppen. 

Sångstund vid pianot.

Maja: Vill du sjunga Jäsej spinden ellej Jäsej spinden? Välj!

Jag: Då väljer jag Räser spindeln.

Maja: Näää, inte DEN!

 "Inte sjunga mamma!"

 Till slut blev det även för varmt för Majan.

Då byttes den svarta mössan ut mot den aningen svalare rosa mössan. Problemet löst! :-)

"I ett hus vid skogens slut,

liten tomte tittar ut" 

 Rivning av pärlplattan kräver fullt fokus. 

Att sakna

Jag är inte förändringens största fan, i synnerhet när den kommer oväntat och innebär att man måste säga farväl.

Efter ha bläddrat igenom bilderna i min telefon ser jag många människor som lämnat ett stort tomrum efter sig. Människor jag saknar djupt.


Det händer en del på förskolan just nu. Det allra mesta är goda och bra förbättringar. Men de där bitarna som vi nu måste klara oss utan? Nä, jag tycker det är jobbigt med förändring till och med när jag ser nödvändigheten i den.

Däröver har förändringens sorgearbete och saknad tagit sig ny skepnad, och har fått en helt ny dimension när Maja är med och påverkas i den.


Här bygger Maja en fågelholk tillsammans med högt älskade fröken A. Maja döper fortfarande alla sina dockor efter henne. Hon ber varje kväll för henne där hon uttrycker sin saknad och ber att hon ska va' frisk och må bra.
Jag saknar A väldigt mycket också, men mest saknar jag Majas blick när hon såg A på förskolan och sken upp som en sol! Jag saknar att se hur mitt barn älskade denna människa, litade på henne och kände sig fullständigt trygg.


Värsta förändringen - alla kategorier - är den STORA saknaden efter Majas bästaste superkompis E som flyttat långt bort. Det är hemskt att gång på gång se Majas besvikelse och förtvivlan när hon kommer på att E inte går på hennes förskola längre. Maja bär med sig E i hjärtat i ALLT hon gör. "Den häj ska E få av mig" "Vad sund att E inte äj häj, hon skulle vilja åka i backen med mig. Det VET jag." "Nä jag ska inte vaja pinsessa, det vill ju E vaja!"
Sedan den här ljuvliga lilla prinsessan flyttade har svaren på frågan "Vad har du gjort på dagis idag?" blivit ett krasst konstaterande "Jag haj inte lekt med E idag." Mitt hjärta brister och jag smyger in på min kammare och gråter och gråter. Jag gråter för Maja och jag gråter för mig. Sen ber jag och är tacksam för mitt i allt det här eländet så är jag hjärtans glad för E och hennes familj som fick drömchansen till drömjobbet i drömstaden.


Men många, många minnen har vi och dem vårdar vi ömt. Även här ber Maja för dem på kvällen, hon säger till Jesus att det var väldigt tråkigt att E har slutat på dagis. Men så tackar hon för att de är kompisar ändå och att E har det bra när hon får bo så nära övriga familjen. Men det smyger sig alltid in en önskan om att E snart kanske kan komma och hälsa på... Om man ber riktigt flitigt så kanske?! :-)


Åh nu trillar tårarna igen. Om två veckor är det ett HELT år sedan de flyttade, BellaBus, A-K och Jon. Tomrummet efter världshistoriens finaste grannar är obeskrivlig och saknade vill inte gå över. Visst jag faller inte ut i fulgråt så fort jag ser åt deras balkong längre (inte jämt iaf.. ;-)) men det går knappt en dag utan att jag tänker på dem.


Längtar ihjäl mig efter Bellas blöta pussar. Drömmer om svunna tider med baljor med te, nåt smaskigt nybakt från A-K och låånga härliga samtal.


Maja minns magen och hon höll bokstavligt talat på att ge mig en rak höger när jag röjde ut julen och ville plocka undan julkortet med hela lilla (stora! :)) familjen på. Det är vältummat och hänger på kylskåpet och Maja vet precis vilken tvilling som är vilken. Gissar att det får sitta där till nästa jul. :)



Friends Always!!

- Posted using BlogPress from my iPhone