Om drömmar och bekymmer

En kvalificerat rutten dag idag. Det som kunnat verka som en dröm från början behöver nödvändigtvis inte vara det i slutändan.
Det här med ett drömjobb, finns det på riktigt?? Eller måste jag omdefiniera min bild av drömjobbet? Det kanske bara är ett jobb som helt enkelt inte tar knäcken på mig och får lov att vara hur dötrist och oinspirerande det vill? Jag är öppen för förslag..

Jag vet vare sig ut eller in, jag sitter hopklämd mellan olikas intressen och bevakar inte mina egna. Hur ska jag bevaka ett intresse jag inte vet hur det ser ut?

Jag låter luften gå ur mig och tittar med tom blick ut. Vet inte vad jag vill göra? Vad jag kan göra? Eller om det nånsin ska bli ett slut på den här oändliga historien?

Det känns ändå så märkligt jag som är så DUKTIG på mycket! Jag har självinsikt och är en god lagspelare. Hur kan det vara så in i norden svårt att hitta rätt?? Men jag är less på att få höra om hur duktig jag är och att jag nog snart ska hitta min plats. Bara inte hos just dem.. Vad vet ni om att jag är duktig?!! Blir arg och ledsen på samma gång.

Äh, jag måste få bryta ihop en stund!


Gjorde ikväll ett sista tappert försök att ge den här ruttna dagen en chans. Jag öppnar Bibeln i telefonen. Har ingen aning om vad jag ska läsa, lämnar den delen helt och Gud. Hamnar mitt i Jesaja (där jag slog upp en vers senast) och bläddrar lite framåt på måfå, ströläser. Stannar snart upp vid ett stycke som fångat mitt intresse. Läser med stor koncentration.


Jesaja 42:13,16

"HERREN drar ut som en hjälte,
han eggar upp sig
med en stridsmans iver.

De blinda skall jag leda
på en väg som de inte känner,
på okända stigar
skall jag föra dem fram.
Jag skall göra mörkret framför
dem till ljus
och det som är ojämnt
till jämn mark.

Detta är vad jag skall göra,
och jag skall inte överge dem."


Trösterika ord minsann! Och när jag läste detta mindes jag en kvinna som delade med sig av en händelse i hennes liv och läste ett bibelord i samband med det i kyrkan igår. Hennes ord gick raka vägen in i mitt hjärta och skänkte mer hopp än jag kännt på länge..


Lukas 12:22-32

"Sedan sade Jesus till sina lärjungar:
"Därför säger jag er:

Gör er inte bekymmer för ert liv,
vad ni skall äta, eller för er kropp,
vad ni skall klä er med.
Livet är mer än maten
och kroppen mer än kläderna.
Ge akt på korparna. De sår inte
och skördar inte,
de har inte förrådsrum eller loge,
och ändå föder Gud dem.
Hur mycket mer värda är inte ni
än fåglarna?

Vem av er kan med sitt bekymmer
lägga en enda aln till sin livslängd?
Om ni inte ens förmår så lite,
varför bekymrar ni er då
för allt det andra?

Ge akt på liljorna, hur de växer.
De arbetar inte och spinner inte.
Men jag säger er att inte ens Salomo
i all sin prakt var klädd som en av dem.

Om nu Gud ger sådana kläder åt gräset, som i dag står ute på marken
och i morgon kastas i ugnen,
hur mycket mer skall han då inte klä er.
Så lite tro ni har!

Fråga inte efter vad ni skall äta och dricka, och var inte oroliga.
Efter allt detta jagar hedningarna i världen, men er Fader vet att ni behöver det.
Nej, sök hans rike, så skall ni få detta också. Var inte rädd, du lilla hjord, ty er Fader har beslutat att ge er riket."


Den ruttna dagen känns helt plötsligt mindre rutten och mindre hopplös. Vem är jag att tro att hela världen ligger på mina axlar? Min far leder mig på de okända stigarna jag vandrar nu och han VET vad jag behöver och kommer förse mig med det. Bestämmer mig för att släppa allt just nu och somna gott i vishet att jag vilar i hans hand.

Godnatt vänner!


- Posted using BlogPress from my iPhone