Vovvebus

Jag har haft en helt ljuvlig natt i natt, jag har fått sova som ett litet barn! Behövde bara upp på toaletten två gånger och sedan har somnat om bums efter det och vaknade inte förren kl 9.15 utsövd och på strålande humör.

Jag och Felix har Casper här på besök, det är så roande att iakta deras lek och sociala spel. Det benet som den andra har är alltid mycket godare och allt är tillåtet när det gäller att lura den andre att släppa benet. Nyss låg Felix nöjt tuggande och Casper satt och tittade på tills han får ett stålleryck och börjar skälla vilket får Felix att tappa fokus och då är Casper snabb som blixten och norpar åt sig benet och smyger sig försiktigt längst bort på mattkanten för att börja tugga på sin erövring. Varvid Felix lägger sig och surar en bit bort...

Gott byte

Kan man se mer sorgsen och ynklig ut?

Felix sucktar och längtar...

Ordningen, enligt Felix, är återställd och Casper är återigen utan ben.

Tilläggas bör att det finns ferkligen massvis med ben här hemma och det faller ingen av hundarna in att gå till lådan med ben och förse sig med ett alldeles eget! Knäppisar... =)

Vi var på Plantagen igår och gjorde ett riktigt fynd. Jag var ute efter en fin orkidé och hade sett i deras reklamblad att de hade ett stort sortiment. Väl där fanns det hur många fina som helst till helt rimliga priser och jag fastnade ppeciellt för en mörkt lila. Den hade så många som fyra stänglar så jag insåg ju att det här skulle kosta på... Men det var den finaste av dem alla så det fick det helt enkelt vara värt! Men, när vi kom till kassan och skulle betala fick jag mig en mycket glad överaskning för den var markerad som två stänglad. =) Så jag betalade bara dryga 200:- för en maffig orkidè med kruka. Gissa om jag vart nöjd?!

Visst är den vacker?

Med alla de stänglarna kommer den att blomma lääänge!

Nu lilla vän kan du snart få komma...

Nu börjar vårt hem bli riktigt redo att ta emot vårt lilla hjärtegryn, vi har möblerat om i sovrummet nu och satt upp spjälsängen. Det blev bättre än väntat faktiskt, nog för att det är lite övermöblerat men det fick plats mycket bättre än jag vågade hoppas på. Jag kunde inte somna och finna ro igår, jag bara låg och tittade på den färdigbäddade sängen intill mig...bara några ynka veckor kvar. Vilken märklig känsla att veta att vi snart kommer att vara tre i familjen, nej förlåt fyra blir vi faktiskt, går ju inte att glömma bort Felix! =)

Vi har även fått upp hyllan i badrummet så nu står alla blöjor, extra handukar, tvåttlappar och diverse salvor uppradade. Det enda som inte är uppe är skötbordet men eftersom vi ska ha det över badkaret så ska vi inte sätta upp det förän bebben har kommit.

Jag har varit helt överjordiskt trött och slut idag och magen har inte varit så snäll med mig, men har blivit så bortskämd och omhändertagen. Svärföräldrarna har varit här idag och Astrid hade med sig mat så det var bara för mig att sätta mig till bords och äta och sen bara få titta på när disken avlägsnade sig och blev ren och tillbakastoppad i skåpen. Fantastiskt! Men inte nog med det utan min ängel till svärmor har tvättat alla våra fönster.

Saknas bara en fin mobil, men det är det ingen brådska med än.

Proppmätt

Vecka 35


*tjockis*

Jag måste ha gått upp minst 2 kilo ikväll! Jag har ätit som en hel karl och det känns i magen nu vill jag lova... Jag och Andreas har varit ute och ätit tillsammans med Linda och Peter. Vi testade en ny restaurang (ny för oss vill säga) på umedalen som heter Garaget. Ett ställe som har äkta BBQ, de tillagar köttet i en speciell rökgrill på låg temperatur i 4-6 (!!) timmar. Det var det möraste köttet jag ätit någonsin! Man kan ju tro att med min stora mage och ihoptryckta magsäck att jag borde varit den som åt minst, men då tar du HELT fel för här sitter storätarn själv.

Jag började kvällen med en förätt bestående av en snackstallrik med BBQ kycklingvingar, två sorters grillat kött, olika grönsaksstavar, tre olika såser och tortillachips. Sedan följde varmrätten, med oxbringa, fläskkarré och spareribs och till det country fries och BBQsås och bearnaisesås. Man SKULLE kunna tro att jag hade varit nöjd nu, men eftersom det fanns en mjukglassbuffé med oändligt många olika toppingar och tillbehör så kunde jag inte hålla mig så det blev några vändor dit med... =D Visst kan man få skylla på att jag äter för två?!

Magen står åt alla håll och kanter nu och jag vet inte hur jag ska sitta, stå eller ligga för att inte känna mig som en överstoppad korv. Men det var det värt alla gånger så trevligt som vi haft det. Men huga så gamla vi blivit, när klockan var lite över tio kände vi oss mer än nöjda och styrde kosan hemmåt igen. Inget nattsudd här inte! =)

Älskade lilla Felix

Vårt lilla pälsmonster springer just nu runt som en liten tok i lägenheten och jagar sin aktivitetsboll som jag har fyllt med lite godsaker. Det är så bra att ha något som kräver lite hjärngympa nu när min ork inte räcker till så långa promenader.

Han är för söt det lilla odjuret, när jag satt och åt i tvsoffan tidigare idag så satte sig Felix precis intill och sittade mig stint in i ögonen för att få mig att vekna och ge honom en bit. När komandot "gå bort" kom så kröp han bort till sin hörna av soffan och satte sig och tittade ut genom fönstret. Men när han tror att jag inte ser kikar han hungrigt över axeln mot min mat. Man skulle kunna tro att vi aldrig ger honom någon mat så galen han är! =) Det är väl dessvärre precis tvärtom, han har alldeles för vackra stora bruna ögon för att man ska kunna neka honom en liiiten godsak iaf! =)

Motstå den blicken om du kan!

Enda fotot jag fick till som blev hyfsat, inte helt lätt att fota en galen hund på matjakt =)

Tänk vilket nöje man kan ha av en gummiboll med ett hål i.... Fast den är lagom kul när det är slut mat i ;)

Sent om sider

Länge sedan nu, har lite svårt att känna ro att sätta mig ner och skriva just nu. Det är så många tankar som far runt i huvudet. Tänk, 41 dagar kvar...det är som en kompis sa på kören häromdagen att det är ju så nära att barnet i princip redan är fött! =) Om det vore så väl ändå!

Jag trodde jag skulle få lugna dagar med mycket tid över nu när jag bara går hemma, men så vart det inte, alltid är det nåt inplanerat på varje dag. Jag som bunkrat upp med böcker och annan sysselsättning, finns inte tid och ork över till sånt. Men jag klagar inte, känns rätt bra att ha saker att göra och vänner att umgås med.
Jag var hos barnmorskan idag och allt såg (som vanligt) strålande ut, alla värden ligger på topp. Jag inser att jag verkligen kommer att sakna magen när bebben har kommit. Tänk att inte kunna ligga på kvällen och känna hur det stökar och bökar runt i magen, en helt gudomlig känsla! Men visst, nog kommer det att bli skönt att kunna knyta skorna utan att frusta och stånka av besväret.

54 dagar

Mer är det inte tills det beger sig.... Fast det går långsamt nu. Jag har tyckt att det har gått fasligt fort fram tills nu, men nu när orken inte räcker till och foglossningar och sammandragningar hindrar mig att röra mig så känns det som om tiden sniglar sig fram. Jag har bokat tid för att få akupunktur mot foglossningarna och hoppas att det ska lindra lite, knäppa jag som frivilligt går och får en massa nålar istoppad i mig! =) Jaja, det obehaget får det vara värt om jag kan börja gå lite mer med Felix.
Trivs inte med mig själv just nu, jag gör ju inget annat än gnäller över alla mina krämpor. Måste verkligen försöka vända tankarna åt ett annat håll och påminna mig om allt som är så bra istället. Som att jag har Andreas föräldrar som gärna hjälper till med Felix, tror att jag ska skicka iväg hnom igen nu i helgen för jag klarar inte av att ge honom den motion och stimulans han behöver och Andreas jobbar från 08.00-20.00 både imorgon och på söndag så han kan inte hjälpa till nåt mycket. Jag är verkligt lyckligt lottad som har så många fina och omtänksamma människor runt mig.

Kan medela att jag faktiskt har lyckats gå upp ett kilo till nu! Så nu har jag gått upp 5 hela kilon, fast eftersom jag gick ner 10 kg i början ligger jag ju fortfarande -5 kg... DET är något att vara tacksam för! =)

Tvära kast

Hormoner är ett märkligt påfund, att man kan gå från gapskratt till storgråt på mindre än en minut.
Jag har fått hem Felix nu och vi har haft mysstund i soffan framför tvn, till min lycka var den en föreställning med Jonas Gardell "Väckelsemöte". Fick mig många härligt förlösande skratt. Men det räcker med att sätta sig ner och läsa lite i min bok "Att föda" för att jag ska brista ut i obegriplig storgråt. Ganska skönt och förlösande det med visserligen, men jag känner mig så konstig. Jag är ändå en bergochdalbana i humöret i vanliga fall så jag borde ju kanske vara lite van vid tvära kast, men jag blir lika överumplad varje gång.

Jag har varit hos barnmorskan i eftermiddags, så härligt att få lyssna till vårt hjärtegulls hjärtslag, idag var de ganska långsamma så hon/han måste ha legat och sovit. Jag har klagat lite extra mycket det senaste på att jag tycker att det är så trångt i magen, och tacka för det, när barnmorskan mätte tillväxten på livmodern hade den fullständigt exploderat sedan sist! (2 veckor sedan) Nu mera ligger jag över den sk normalkurvan, hoppas innerligt att den inte ska växa lika mycket och fort de resterande 8 veckorna för då dööör jag! =)

Jag räknar ner timmarna nu tills Andreas kommer hem, han borde vara hemma vid ett snåret i natt. Känner att jag är i desperat behov av en bamsekram. Tänk vilken fantastik tur att jag har honom, eller jag tror väl egentligen inte att turen har så mycket med det att göra. Det var helt enkelt bara meningen att det skulle bli vi, finns ingen som kompletterar mig som han, ingen som kan få mig att må så bra som han, så lycklig och så trygg. Det kan bara inte var turen eller ödet som gjorde att våra vägar möttes för ganska exakt fyra år sedan. Nej, jag tror helt och fullt på att det är en del av en större plan, en kärleksfull plan uträknad av Gud. Och den vissheten, att jag har Gud i ryggen och Andreas vid min sida som gör att jag vågar tro på att jag ska fixa det här med förlossningen och det stora åtagandet att bli Mamma.
JAG behöver inte klara det här, VI kommer att göra det!

Var snäll och påminn mig om det när jag nästa gång ångar på och börjar oroar mig för allt som komma skall.

Aurora samtal

Jag har varit på förlossningen idag på aurora samtal. Fy så jobbigt det var! Jag var alldeles för tidig så jag satt en lång stund och väntade och lyssnade till bebisskrik. Jag blev inte lugnare av att det kom ut en barnmorska från ett rum och tillkallade läkare för att "hon blödde" *huga* Det var med nöd och näppe jag klarade av att hålla tårarna tillbaka där jag satt i korridoren och när jag väl kom in i samtalsrummet så brast allting, att det kan finnas så många tårar i en...facinerande egentligen.
Själva samtalet var bra dock, klart att det är jobbigt att behöva prata om min förlossningsrädsla men det är ju ett måste om jag ska kunna förbereda mig på bästa sätt. Har fått ytterligare ett bok tips och även filmtips så det blir till att fara ner på stan och shoppa senare.
Men jag vet inte om jag är mindre rädd för förlossningen nu än innan samtalet, i många fall blir jag nästan bara mer rädd av att få all hemsk information om hur det hela går till. Varför ska det behöva göra så förbannat ont??! MEn jag har lovat mig själv att jag ska försöka byta mantra och börja peppa mig själv, inget blir ju bättre av att jag är livrädd och jagar upp mig, det kommer bara ställa till det mer för mig när det väl blir dax.

I natt får jag hem min älskling igen, så skönt det ska bli att få ha honom här hemma igen, han har verkligen varit saknad...

Gräsänka

Lägenheten är alldeles tyst och tom, jag är utan både gubbe och hund i flera dagar. Andreas är i Örebro och spelar riksmästerskap i golf och Felix har jag skickat till Vindeln så jag kan få vila min stackars kropp från promenader. Jag har på tvn mest jämt vare sig jag tittar eller inte bara för att det inte ska eka så tomt... tur att det "bara" är två dagar kvar tills Andreas kommer hem.

Jag hade en rätt intensiv helg som var, skulle klippa mig och handla present till Linda i fredags vilket resulterade i en heldag på stan. Måste lära mig att inte göra så långa utflykter längre för jag blir ju fullständigt däckad efteråt. Lördagen spenderade jag hemma hos Linda och Peter på kalas, jag var den första som kom och sista som gick! =) Det är bra för då hinner man fika måånga gånger *skratt*
Igår och idag har jag bara tagit det lugnt och vilat upp mig. Skönt att bara kunna ligga i soffan och göra lite småpyssel hemma i min egen takt.

Fördelen med att jag inte har Andreas hemma är att jag har kunnat frossa i de maträtter han inte är så glad i så som ärtsoppa och bruna bönor med kokt potatis och korv. *mumma*