Jag har varit på förlossningen idag på aurora samtal. Fy så jobbigt det var! Jag var alldeles för tidig så jag satt en lång stund och väntade och lyssnade till bebisskrik. Jag blev inte lugnare av att det kom ut en barnmorska från ett rum och tillkallade läkare för att "hon blödde" *huga* Det var med nöd och näppe jag klarade av att hålla tårarna tillbaka där jag satt i korridoren och när jag väl kom in i samtalsrummet så brast allting, att det kan finnas så många tårar i en...facinerande egentligen.
Själva samtalet var bra dock, klart att det är jobbigt att behöva prata om min förlossningsrädsla men det är ju ett måste om jag ska kunna förbereda mig på bästa sätt. Har fått ytterligare ett bok tips och även filmtips så det blir till att fara ner på stan och shoppa senare.
Men jag vet inte om jag är mindre rädd för förlossningen nu än innan samtalet, i många fall blir jag nästan bara mer rädd av att få all hemsk information om hur det hela går till. Varför ska det behöva göra så förbannat ont??! MEn jag har lovat mig själv att jag ska försöka byta mantra och börja peppa mig själv, inget blir ju bättre av att jag är livrädd och jagar upp mig, det kommer bara ställa till det mer för mig när det väl blir dax.
I natt får jag hem min älskling igen, så skönt det ska bli att få ha honom här hemma igen, han har verkligen varit saknad...
Kan du tipsa om vilka filmer och böcker som skulle vara bra? Vad tyckte du själv om dem? Jag är själv så förtvivlat rädd och åren bara går och går medan jag väntar på att jag ska bli modigare...
SvaraRaderaDe böcker jag läste var "Att föda" av Gudrun Abascal och "Innan du föder" av Anna Wilsby. För mig kändes det skönt att få så mycket information så mycket så att jag kände att jag hade koll på så mycket det bara gick när jag väl skulle åka in till förlossningen. Den boken jag gillade bäst varAnna Wilsbys bok, den handlar om profylax övningar och för mig var det så skönt med en bok som inte bara pratade om mina problöem utan faktiskt kunde komma med en massa tips och lösningar.
SvaraRaderaI övrigt kan jag bara rekomendera att våga ta steget. Redo blir man aldrig och det ÄR jätte skrämmande och fruktansvärt otäckt att tänka sig en förlossning och i mitt fall vart det dessutom en rätt tuff förlossning. Men det som förvånade mig och stärkte mig något enormt var att när jag väl var där så fixade jag så SJUKT mycket mer än vad jag någonsin hade trott. Smärttröskeln höjdes och jag blev bara målinriktad på vad som komma skulle. Och som du säkert förstår var det ju värt varendaste sekund av smärta när Maja väl låg på min mage... Det är ett mirakel utan dess like och om du väljer att inte bli mor pga att du är rädd för att föda så tycker jag att du ska tänka om... Lättare sagt en gjort, jag vet men de timmarna av smärta går ju över och sedan har du ju ett helt liv med ditt barn! Ha det i fokus istället för själva förlossningen.
Oj, det här vart ju en halv roman =) Lycka till!
Kram Sara
Åh, Sara, så glad och rörd jag blir över ditt svar. Jag är verkligen jätterädd men jag vill försöka tuffa till mig och våga... Jag ska absolut skaffa "Innan du föder"! TACK, TACK, TACK!
SvaraRaderaÄr bara glad om jag kan vara till hjälp! =)
SvaraRaderaMitt tips är att prata mycket om det för att kunna sätta ord på exakt vad det är du är rädd för. Men ibland är det inte så dumt att bara leka "struts" och stoppa huvudet i sanden och låtsas som ingenting för allt eftersom graviditeten går så blir man mer och mer redo.
Alla mina vänner sa till mig att när jag väl går och är höggravid kommer jag att LÄNGTA tills förlossningen bara för att slippa magen om inte annat! I mina öron lät det helt sjukt aldrig att jag skulle kunna längta efter något som jag visste skulle göra så ont. Men det häftiga var att när det väl började bli dags var det inte fullt lika skrämmnde som innan. Klart att jag fortfarande var rädd men det häder saker med en både fysiskt och psykiskt under en graviditet och vi är så fantastiskt skapade att när vi väl ska föda är kropp och knopp så förberedda och redo.
Du ska veta att det känns lite konstigt att sitta här och säga exakt samma saker som mina väninnor sa till mig när jag var så rädd, det hade jag verkligen inte trott då! =)
Det blev visst en halv roman till...men vill så gärna peppa dig att faktiskt våga för det är såå häftigt!
KRAM!
Jag är så tacksam för din peppning! Idag var jag hos läkaren och skaffade remiss för aurora-samtal. Lustigt, hon hade aldrig haft det problemet förut och visste inte riktigt hur hon skulle göra, men jag fick en remiss tillslut och nu väntar jag med spänning på att mödravården ska kontakta mig för att boka in samtal. Puh!
SvaraRadera