Picknick

Haft en betydligt bättre dag idag, bjöd hit Lena och Saga på en promenad och sedan picknick vid lekparken. Som jag har längtat efter att tråffa dem igen, de har ju varit borta i en hel månad! Saga hade blivit så stor och har kommit över sin blyghet för mig och upptäckt att Felix är jätte rolig =)Var skönt att få lite sällskap och få annat att tänka på en stund och bara ha trevligt.
I övrigt har jag inte gjort nåt mycket alls idag, legat på balkongen och försökt få lite färg på kroppen, men det är svår arbetat, det är mest fräknarna i ansiktet som blir fler, men det får väl duga så länge.

Imorgon ska jag åka med Andreas föräldrar till Burträsk och gå på marknaden där tillsammans med några fler släktingar, ska bli väldigt trevligt. Felix får vara hemma med Andreas, det blir för mycket för honom att vara borta en hel dag och promenera. Men det passar bra eftersom Andreas jobbar natt och ändå ska vara hemma.

Grå dag

En del dagar blir inte alls som man vill, det är liksom bara meningen att allt ska gå snett. Jag har en sån dag idag och vill bara att den ska ta slut. Kanske kan skylla en del på hormonerna för jag vill bara lägga mig ner och gråta. Men ska låta bli det, inget som blir bättre av det. Det verkar till och med som om min nedstämdhet har smittat av sig på Felix för idag han har inte gjort något annat än sovit, förutom när han krypit upp i min famn för att få lite kärlek. Vad vore mitt liv utan min lilla pälsboll??

Skulle behöva hitta på något riktigt roligt imorgon för att komma på bättre tankar, men vet inte riktigt vad...idétorka. Har ju inte så stora valmöjligheter just nu när jag inte vill lämna Felix ensam nåt mycket när han är nyopererad. Men är det bara ok väder kanske vi skulle ta oss en tur ner till sjön med min brassestol och bara sitta och sola och vara en stund. Det löser sig säkert imorgon.

Nu får det vara slut på självömkeriet, ska ta med min lilla skrutt ut på kvällspromenad och sen blir det sängen.

Lördagsmys

Äntligen har sommaren börjat göra sig lite påmind igen, välbehövligt! hoppas bara det får hålla i sig ett tag. Har varit på stan och shoppat med Linda idag, hittade två riktigt fina mammatröjor, byxor kan jag inte köpa än eftersom jag fortfarande(!) inte har vuxit i mina gamla byxor än, de är på tok för stora...lite tråkigt då jag längtar efter att få handla mammabyxor, men måste ju ändå säga att det är ett angenämt problem =)

Det var nåt fuffens på gång i krokarna här igår, men jag har ingen aning om vad. Det cirkulerade en helikopter länge och väl precis ovanför hustaken här tidigt på kvällen, den åkte så långsamt att det var tydligt att den letade efter någon/något. Sen när jag skulle gå sista promenaden med Felix vid halv elva så stod det två poliser nere i trapphuset och frågade om jag hört eller sett något speciellt. Men inte då, i vår lägenhet har det varit knäpptyst och jag fick aldrig reda på vad det var de var ute efter. Tro om jag blev nåt nyfiken?!
Kan inte påstå att jag var så kaxig när jag gick min promenad och fantiserade ihop den ena historien värre än den andra om farliga rymmare och annat löst folk som skulle komma och kidnappa både mig och Felix!

På tal om Felix så märks det nu att han är ganska tagen av operationen, när veterinärens smärtstillning gick ur igår började han gny och bli orolig, så hemskt att se på när han hade ont. Som tur är har vi fått smärtstillande med oss hem som vi kan ge honom, men det tog ju en stund innan de verkade. Idag har han mest legat och sovit och har inte velat gå ut på promenad, han har bara ställt sig ute på gården och inte velat gå längre än ett tiotal meter. Men han är så duktig, har låtit honom vara utan kragen en hel del idag och han har inte visat några som helst tendenser till att vilja slicka sig.
Natten som var gick rätt ok, Felix väckte mig med jämna mellanrum när han fastnat med tratten och inte kom loss (kunde komma in under sängen men inte ut då tratten är för stor) och när han ville komma upp till mig i sängen för att få lite kel och tröst. Han lägger sig så nära han bara kan och tittar på mig med sina stora bruna ögon....då kan jag inte annat än bara smälta och klappa honom på magen tills han slappnar av och somnar igen. Så man kan väl säga att jag har fått en försmak på kommande nätter. Huga, det är nåt jag INTE ser framemot...alla sömnlösa nätter...

Jag ska ha en myskväll med mig själv ikväll, kan ju inte hitta på något eftersom Andreas jobbar natt och jag vill inte lämna Felix ensam när han är nyopererad. Så jag har gjort mig en kladdkaka som jag ska avnjuta med lite glass senare =) Går ingen nöd på mig i ensamheten!

Felix deppar

Jag sitter hemma och pysslar om min stackars vovve idag, han ligger vid mina fötter och ser deppig ut. Vi har kastrerat honom idag, men han verkar inte lida nåt just av det och han verkar inte heller ha speciellt ont, nej det är den förbenade tratten han har på huvudet som han inte klarar av. Han fryser till is när vi sätter den på honom, han vägrar gå ett endaste steg. Och när han väl försöker med nåt trevande osäkert steg fastnar han med den i något och så tittar han med sina olyckliga ögon på mig...tror ni jag får nåt dåligt samvete??! Inte hjälper det att vi har kastrerat honom för hans egen skull så han inte ska vara så uppstressad jämt, känner mig bara som världens sämsta matte.

Just nu har han fått en liten paus från tratten och han har hittils inte försökt slicka sig på såret en enda gång så förhoppningsvis ska han inte behöva ha den så länge. Men jag bävar inför natten då han måste ha den på eftersom jag inte kan hålla koll om han slickar sig eller inte. Men jag vet inte vart jag ska sova för han lär gny och gnälla när han inte kan sova där han brukar för att trätten är för stor och jag vågar inte lyfta upp honom i sängen för den är så hög och det är inte bra att han hoppar så högt när han är nyopererad... Dumt att vi inte äger någon madrass vi kan lägga på golvet så jag kan vara nära honom... Ja jag VET att jag är en hönsmamma! =) Men det är inte lätt att titta på när ens vovve lider.

Host och snörvel

Jag har åkt på en dunder förkylning med ont i halsen, hosta och tät näsa. Inte kul alls. Har haft känningar i halsen i några dagar men det bröt ut först igår på riktigt. Jag hade tänkt gå ner på stan igår kväll för att lyssna på när Snowflake Singers sjöng i Rådhusparken, men det gick inte alls, jag låg hemma och snörvlade istället. Jag är på jobbet just nu, vill inte få någon sjukdag, har en taskig ekonomi som det är ändå efter all sjukskrivning. Men jag ska nog fixa det, har bara det här passet och imorgon sen är jag ledig i sex hela dagar =)

Skruttkassan är ett bättre namn!

Hör och häpna, det sista nummret jag fick från försäkringskassan stämde, och nu har jag till och med kommit fram till dem! Men det var inga muntra nyheter direkt... de har ont om personal och håller på med ansökningar till de som skulle haft havandeskapspenning redan i början på juni...! Vågar ju inte alls hoppas på att de hinner bearbeta mitt ärende i tid när de ligger så mycket efter. Får man verkligen göra så här?? Hur kan de planera så dåligt att de inte hinner med det de SKA göra, det är ju faktiskt deras JOBB! Man har egentligen rätt att få veta senast två veckor innan man ska gå på havandeskapspenning, men nu kan det ju lika gärna bli två veckor efter eller varför inte fyra veckor... *suck*
Mitt goda humör sänktes en smula nu, ska jag behöva gå och oroa mig hela sommaren över att jag kommer tvingas jobba trots att jag inte bör till hösten?

Strul?

Denna fantastiska Försäkringskassa! Det går ju inte ens bli arg på stackarna...
Jag skickade in min ansökan om havandeskapspenning för en månad sedan och har inte hört något sedan dess och tänkte idag ringa och se hur långt i beslutningsprocessen de kommit. Men det var minsann enklare sagt än gjort!
Började med min handläggare här i Umeå och hon blev helt ställd, hade ingen aaaning om vem eller vart man skulle ringa men hittade ett direktnummer till en tjej som hade hand om havandeskapspenningar. Det lät ju bra tänkte jag och ringde, det var en mycket förvånad handläggare i Jönköping som svarade och undrade lite försiktigt HUR i hela friden jag hade kunnat bli kopplad till henne??! Ingen aaaning sa jag... Inte heller hon visste vart jag skulle ringa för att få svar på min fråga, men jag sa att borde det inte vara till någon i Stockholm efter som det är dit mina papper skickades? Mycket möjligt säger hon och ger mig ett växelnummer, telefonkö...vänta....vänta..."du är placerad i kö"....vänta....
Väl framme i växeln förklarar jag mitt ärende och blir kopplad vidare till ytterligare en kvinna. Får för för fjärde gången förklara vad jag vill och får till svar att hon inte alls jobbar med det och har därmed ingen aning! Hahaha! Vad ska man säga?? Jag kan inte annat än skratta åt alltsammans.
Fick ett nytt nummer av den senaste kvinnan och det ska vara ett gruppnummer till de som har hand om havandeskapspenningar och det verkar ju som om jag har kommit rätt nu *håller tummarna*, enda bekymmret är bara att det inte går att komma fram...tutar upptaget hela tiden *suck*Allt jag ville var ju bara att få veta när jag kan förvänta mig ett beslut!

Men jag är faktiskt på ett alldeles strålande humör idag ändå, försäkringskassan till trots. Jag pratade med min chef nyss, jag ska ju vara fortsatt 50% sjukskriven fram till semestern (som bara är 3 veckor bort!) vi satt och skulle pussla ihop hur jag skulle jobba och mitt schema blev helt fantastiskt bra! *lycklig* Jag kommer fortfarande slippa jobba mornar och förmiddagar, jag blev helt ledig när vi ska åka till Burträsks marknad med Andreas familj och jag får gå på semester två dagar tidigare än planerat. Kan man ha en bättre chef?? Tror inte det... =)

Midsommar

Midsommaraftonen spenderade jag och Felix ut i Tallträsk tillsammans med Andreas familj, släkt och vänner. Hade det hur trevligt som helst, trots att jag var tvungen att lämna Andreas hemma eftersom han var tvungen att jobba. Felix trivs där ute som fisken i vattnet med alla öppna fält, han fick vara lös och springa runt som han ville och det blev ju inte sämre av att han hade en lekkompis i en ettårig tik. Mycket springande och busande vart det!

Jag trivs så fantastiskt bra med hela Andreas släkt, tycker såå mycket om dem. De känns verkligen som min familj nu, vilket är skönt efter som jag har så långt till min egen "riktiga" familj.
Vi fick god mat i massor och på kvällen tittade solen fram så då gick vi ut och spelade brännboll, nåt jag inte gjort på....ja, jag minns faktiskt inte när. Jag sprang som en liten tok och tog flera lyror *stolt* Men jag tog ut mig lite för efteråt fick jag sammandragningar, men det fick det vara värt så roligt som det var! =)
Vi hade så trevligt och så mycket att prata om att jag inte var hemma förren halv två på natten, gissa om jag sov gott sen?? Och Felix var HELT slut även dagen efter, han ville knappt gå ut så trött var han. Det tog på att leka med Tess (den andra hunden) och alla barnen.

Utflykt

Har varit med Camilla och Elias till 4H gården vid Nydalasjön idag, vad roligt allt sånt blir när man har en liten med sig. Vad jag längtar efter att ha en egen skrutt!

Elias var i sitt esse hela tiden, tyckte det var jätte roligt och spännande med alla djuren. Fast enligt honom fanns där bara en massa vovvar! *skratt*

Tyvärr fick dagen ett lite tråkigt slut när Camilla upptäckt att hon tappat sin plånbok så det blev till att fara runt och leta efter den, men utan resultat, tyvärr. Det är så tråkigt när sänt händer, kommer ihåg när jag blev av med min väska för några år sedan med plånbok, mobil, almanacka och nycklar i. Inget kul alls...

Tänkte bjuda på lite glimtar från den trevliga delen av dagen =)

Mer än halvvägs

Du har gått 147 fulla dagar av 279 (53%).
Du är i vecka 22.
Du har gått 21 fulla veckor (v21+0).
Du är i 5:e kalendermånaden.
Du är i 6:e graviditetsmånaden (lunarmånaden).
Du är i trimester två.
Beräknat förlossningsdatum Tis 28 okt 2008
Du har 132 dagar kvar till förlossning.

Tänk att jag redan har gått mer än halva tiden nu...känns inte klokt! Tiden har trots allt gått ganska fort och den lär inte gå långsammare nu när det är sommar. Rätt var det är är det höst och då är det bara några veckor kvar till födseln. Känns som det är så mycket som måste fixas innan det, en hel del ommöblering i lägenheten och införskaffande av nya möbler för att inte tala om allt man måste ta reda på! Bävar inför att sätta in mig i alla regler kring föräldrapenningen... huga! Varför ska försäkringskassan alltid krångla till allting för?! Ibland kan jag nästan känna panik över allting, är jag verkligen redo för det här?? Det stora att bli mamma på livstid...det är en skrämmande tanke. Men när jag sen tänker efter lite till så inser jag ju att nog alla blivande mödrar går igenom samma våndor under graviditeten och sen när barnet väl kommer växer man in i mammarollen och klarar mångt mycket mer än man tror. Och faktum är att jag har väntat ett helt liv på det här, jag har förberett mig ända sedan jag var liten på att få bli mamma, så det ska nog gå vägen även för mig! =)

Dags för uppdatering!

Det var fasligt länge sedan jag uppdaterade min blogg nu, jag ber allra ödmjukast om ursäkt! =) Men det har varit lite ont om ork då jag har börjat jobba nu. Först arbetsprövade jag i två veckor och nu sedan en dryg vecka jobbar jag på riktigt. Men jag nöjer mig med att jobba 37% det räcker till och blir över vill jag lova, jag är helt slut när jag kommer hem! Men det känns ändå rätt bra att ha kommit igång lite igen, har saknat att komma ut bland människor och känna mig lite nyttig. Men det var svårare än jag trodde faktiskt. Här har jag levt i min "gravidbubbla" i fyra månader och bara haft fokus på mig själv och så helt plötsligt krävs det av mig att kliva ur den och bara se till en annan människa när jag jobbar. Nyttigt men lite jobbigt!

Övrigt som hänt sedan sist är ju vårt rutinultraljud, allt såg fint ut, läkaren hade inget att anmärka på alls, skönt! Sen blev vi framflyttade en hel vecka så det nya nedkomst datumet är den 28 oktober. Tyvärr blev jag lite besviken över att vi inte kunde få reda på könet eftersom navelsträngen behagade ligga mellan knoddens ben så det gick inte att se. Så det får bli en överaskning istället, men jag är ändå väldigt övertygad om att det är en pojk. Den som lever får se.... =)

För ett par veckor sedan så kände jag bebben sparka för första gången, vilken känsla!! Jag låg i sängen och tittade på melodifestivalen och så helt plötsligt så "ploppade" det till i magen. Fört vågade jag inte inte tro att det fakriskt var en spark, men så efter en stund följde flera stycken och då förstod jag ju. Det är verkligen en märklig känsla att ha någon som rör sig innuti en. Nu sedan ett tag känner jag av skrutten ordentligt och MYCKET det är en överaktiv liten rackare som bor i mig! =) Nu är det till och med så pass att Andreas kan känna sparkarna, men jag måste ligga på rygg och inte ha några kläder imellan för att det ska kännas på utsidan.

Nu tror jag att det får vara bra för den här gången, men lovar att det inte ska dröja en hel månad igen innan nästa uppdatering kommer =)