Jag sitter hemma och pysslar om min stackars vovve idag, han ligger vid mina fötter och ser deppig ut. Vi har kastrerat honom idag, men han verkar inte lida nåt just av det och han verkar inte heller ha speciellt ont, nej det är den förbenade tratten han har på huvudet som han inte klarar av. Han fryser till is när vi sätter den på honom, han vägrar gå ett endaste steg. Och när han väl försöker med nåt trevande osäkert steg fastnar han med den i något och så tittar han med sina olyckliga ögon på mig...tror ni jag får nåt dåligt samvete??! Inte hjälper det att vi har kastrerat honom för hans egen skull så han inte ska vara så uppstressad jämt, känner mig bara som världens sämsta matte.
Just nu har han fått en liten paus från tratten och han har hittils inte försökt slicka sig på såret en enda gång så förhoppningsvis ska han inte behöva ha den så länge. Men jag bävar inför natten då han måste ha den på eftersom jag inte kan hålla koll om han slickar sig eller inte. Men jag vet inte vart jag ska sova för han lär gny och gnälla när han inte kan sova där han brukar för att trätten är för stor och jag vågar inte lyfta upp honom i sängen för den är så hög och det är inte bra att han hoppar så högt när han är nyopererad... Dumt att vi inte äger någon madrass vi kan lägga på golvet så jag kan vara nära honom... Ja jag VET att jag är en hönsmamma! =) Men det är inte lätt att titta på när ens vovve lider.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar