Ett under av lokalsinne

Idag har jag bestämt mig för att sluta förbluffas över mina tabbar när det kommer till lokalsinne. Har på senaste år hävdat att det faktiskt blivit lite bättre med åren. Ack så fel jag haft!

Sedan vårt nya liv startade (projekt viktnedgång sedan den 1 aug) använder jag mig av en app i mobilen (Runkeeper) som håller koll på längden på promenaden, hastigheten, medelhastighet, kaloriförbrukning ect. När man avslutat sin runda kan man även se på kartan hur man gått. Det var inte med stolthet jag visade upp kvällens rutt (5,5km för övrigt) för Andreas. Som då skrattade så det föll en tår.

Min ursprungstanke var att gå på Olle Fiskares Väg (den som följer sjön) mot Tomtebo. Och avvika strax innan Tomtebo och gå vänster, rakt(!) genom skogen till Kolbäcksvägen, för att gå utefter den tillbaka hem igen.

Med den planen i färskt minne. Kan någon tala om för mig vad som hände där i skogen??

Enligt mig, och min känsla, gick jag rakt fram hela tiden. Med ett litet undantag när jag skulle undvika blöta ner skorna i lite sankmark. Men i övrigt, rakaspåret. Efter en stunds vandring ser jag att skogen börjar bli gles och jag förstår att jag kommit fram till cykelvägen.

Väl frame vid skogskanten tvärstannade jag och såg chockat mig omkring. Förvirringen var total när jag insåg att jag istället för att vara vid Kolbäcksvägen var jag TILLBAKA på Olle Fiskares Väg?! 

Dessutom kom jag fram bara ett par hundra meter från den plats jag gick in i skogen.

HUR gick det till??!

Dagens läxa:

•  Att INTE lita på magkänslan i något som helst sammanhang där lokalsinne är inblandat.
• Använda GPS´n när jag går i skogen, eller någon annanstans oxå, för den delen.