Pippi på fågel

Man skulle nog kunna undra om det har blivit en ornitologblogg det här med alla småfåglar, men det är bara det att det var så grymt häftigt att få följa utvecklingen på så nära håll. Mína pluttisar är nio dagar nu och är säkert jätte stora, sorgligt att jag inte får se dem pröva sina vingar.


Här har de hunnit bli fyra dagar.


Vingpennorna börjar ta form.


Omättliga magar.


Söndagen tillbringade vi inne i stan där vi gick till kyrkan. Där bjöds det på dockteater på söndagsskolan.


Spännande, barnen satt som små ljus.


Gott



Efter gudstjänsten vinkade vi av mina småkusiner och tog med oss resten av sällskapet ut till Barken. Mormor tog med sig Maja ut i smultronsnåren medan pappa, Hanna, Robert och jag njöt av en underbar tur med båten. Väl hemma igen var det dags att vinka hejdå till moster och morbror, hua så sorgsamt! Ögon blev blanka och kinder våta. Jag önskar mig att deras Maja-abstinens ska bli så stor att de inte kan låta bli att hälsa på oss innan sommaren är slut. Hoppas, hoppas!

Dagen innan hemfärd till Umeå tog jag och pappa en egen tur ut till Barken på kvällen. Denna fridfulla oas - mitt paradis. Medan pappa var nere och fixade med nya bryggan till båten lånade jag hans kamera och förevigade den underbara sommarkvällen.











Fick säga farväl till mina pippisar.


Ät nu duktigt och väx er stora och var rädd om er när ni kastar er ur boet.


Hejdå Barken. Hejdå Mariestad. Hej Umeå.