Lyckan är...

..att titta in i plirande blå ögon och höra lyckliga fnysningar komma ur en skrattande mun, att få ha en alldeles lagom dreglig mun över hela ansiktet och två små händer runt halsen. Och jag har haft turen att det är så hela min dag har sett ut! =) Det var ju ÄNTLIGEN dax för min och Elias dag ihop.

Det gick verkligen över förväntan, trodde det skulle bli mer gråt och skrik, men inte då, vi har haft det hur bäst som helst.

Han sov i vagnen när Micke och Camilla kom kl 10.00, jag han precis packa upp alla hans saker och läsa igenom lappen Camilla skickat med innan det stack upp ett yrvaket huvud ur vagnen. Jag stålsatte mig och väntade på gråten när han insåg att mamma och pappa inte var här. Men nej, det var armar uppåt och ville sitta i knät och mysa med mig och Felix =)

Mina gose pojkar, visst är de fina?? Blir alldeles varm i hjärtat...

Nåja, efter lite mys och lek var dat dax för lunch, pankakor.

Tant Saras pankakor var huur goda som helst, men fin motoriken sitter inte riktigt än till Felix STORA lycka, så det var många bitar som missade munnen och hamnade på golvet...

Munnen full och en väntande Felix på golvet...

Kika lite närmare på Felix öra på fotot under, det var nämligen inte bara golvet som det "regnade" pankakor på... ;)

Efter maten drog vi på oss kläderna och gick ut till lekparken, ojoj så kul det är att få gunga!! Idel skratt och lysande ögon, vilken unge han är! Såå underbar!

All mat och lek tog ut sin rätt på vår promenad efteråt, Elias slocknade som en klubbad säl och tur var nog det för jag var av stort behov av en paus. Det tar på att vara barnvakt! =) Sen tycker jag dagen bara flög iväg, vi busade och lekte, åt mellanmål, förberedde lite inför middagen, tog en promenad till och Elias somnade en gång till, och sen "tjoff" så var dagen över!

När Camilla kom vid 16.30 så åt vi middag, rotmos med GRYNKORV!! Guud så gott det var, som jag har längtat efter det! Men efter maten var det en viss fröken som var duktigt trött och en viss liten gosse som inte var så mycket piggare...

Tur att mamma var där och kunde ge stora famnen, för även om tant Sara är bra så är alltid mamma bäst =)

Vilken dag, jag kommer somna med ett lyckligt leende på läpparna. Tänk vad ett litet barn kan göra gott för själen... TACK Camilla för lånet av er son! Men att det är så tröttande, får en så stor beundran över alla småbarnsföräldrar! All heder och hatten av för er!!

Klockan må bara vara halv åtta på kvällen men tror att jag ska göra natt nu, kommer inte vara det mindsta svårt att somna....zzzzzzzzz....