Håll i er nu, jag kunde inte sålla bland alla hundratals bilder från när vi var på Busplaneten på Strömpilen. Jag hoppas ni inte har bråttom, för här kommer det bilder!
Maja var skeptisk till det hela i början
Allt var så stort, högljutt och skrämmande
och labyrinten till rutschkanan var närmast en traumatisk upplevelse.
Det var ett fasligt klättrande och klängande i labyrinter som inte riktigt var gjorda för en osmidig och otränad snart 30 åring. När jag står och pustar ut på en av plattformarna och utbrister "Himmel så jobbigt!" stannar en liten kille upp brevid mig; "Inte för mig!!" säger han skrattande och svischar vidare.
Men mamma hade på känn att det skulle vara mödan värt då hon vet att Majan älskar när det kittlar i magen.
Ojdå, hahaha!
Wihoo!
Det här kanske inte var så dumt ändå mamma... =)
Att åka eller inte åka... det är frågan?
Åka såklart!
Kalaskul!
Men det krävde sin man för att ta sig upp för tornet till rutschkanan... ;)
Morfar lyckades tillslut med det mamma inte kunde,
att få tösen att släppa loss helt och trotsa alla rädslor.
Morfar är bäst, ingen protest!
Morbrors höjdpunkt - Att få bombardera sin fru med bollar. Du har mina sympatier Hanna... ;)
När väl Maja kommit igång var det ingen hejd på henne
Då var ingenting farligt längre
inte ens att få en stormvind i ansiktet.
och fortsätta leka! =)
Den blicken rymmer oändligt mycket kärlek....
Då var ingenting farligt längre
inte ens att få en stormvind i ansiktet.
Det var bara att hålla fast i kallufsen
och fortsätta leka! =)
Tjejen som inte vågat gå på ojämt underlag tidigare plöjde sig igenom bollhavet på svajigt golv för att mysa med morfar. Mamma stod chockad med hakan i golvet.
Ingen sak att ha många bollar i luften, hur många klarar du??
Den blicken rymmer oändligt mycket kärlek....
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar