Om det nu var någon som undrade? Bloggen verkar ha gått till de sälla jaktmarkerna dock. Det vill sig inte riktigt med inspirationen, lusten, orken och allt det där andra.
Det är mycket nu. Det är ALLTID mycket. Är det inte det ena så är det det andra och är det inte det andra så... Ja, ni förstår vart jag vill komma. Men vi har det väl alla så överlag. Ofta finns det saker och situationer som får oss att känna oss överväldigade och ständigt envist fångar våra tankar.
Jag har helt enkelt skrivkramp. Vet inte vad jag ska skriva eller var jag ska börja. Om jag VILL skriva - för mycket av det som jag skulle vilja skicka ut i www passar sig inte. Joo, jag VILL ju skriva! Och få tummen ur och sortera bland alla tusentals bilder och ha tillräckligt med ro i kroppen för att lägga upp dem här. Eller slå på stort och redigera lite bland allt inspelat material och bjuda på en videosnutt.
Det blir visst sällan som man tänkt sig? Det låter onekligen bittert, men det måste inte nödvändigtvis vara av ondo. Men emellanåt måste jag ibland få känna att det är så. Låta känslorna svälla över mig som en stor våg, vara i alla känslor, bejaka dem, ömka mig för att sedan låta vågen rulla och försvinna bakom mig. För en våg på vattnet stannar aldrig länge, de rullar på. Så jag är inte så rädd för känslovågorna - de kommer och går - själv står jag kvar.
Fast det stämmer inte, att jag står själv. Det kan KÄNNAS så ibland, men det är inte så. Det finns många med mig, men i synnerhet en. Min Far, Gud. Att veta att jag har universums mäktigaste med mig på min sida bär genom allt. ALLT. Allt.
Vart tog den röda tråden vägen? Inte är den i det här inlägget i alla fall! Men tycker det känns lämpligt att avsluta här.
Gud Fader bär genom allt.
Och friden kommer blott av att skriva ut orden. Och nu har jag dessutom spräckt bubblan av tystnad, en dryg månad utan ett enda inlägg och pressen har bara känts större för varje dag. Men inte nu längre, nu ligger här ett inlägg. En början.
Låt Guds frid vara med er och Guds rika välsignelse över er.
/Sara
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar