Fy bubblan, jag avskyr avsked!

Även om det egentligen bara är ett "vi ses". Det är rena döden att ha mamma och pappa på 80 mils avstånd. Innan Majas tillkomst var det ingen fara men nu... Det är så tufft att fara hem och veta att det kommer dröja flera månader innan vi ses igen.

Det är en fröjd att se Maja stortrivas med mommo och moffa, blol Doppe (morbror Joppe), motte (moster) Hanna och blol Jåbej (Robert). Det bara strålar kärlek mellan de allihop. Mitt hjärta går sönder en smula när vi måste skiljas åt efter alldeles för få dagar. Jag önskar så att de kunde flytta upp till norrland hela högen! Eller näst bäst - att jag finge vinna på triss, 25 000:- /mån i 25 år så jag kunde ta mig råd att åka hem oändligt mycket oftare :-)

I slutändan är jag oerhört tacksam att jag har en så fin familj. Det är inte alla förunnat att ha så många att sakna och som saknar en. Och med telefoner och webkamera så kan vi hålla tät kontakt ändå - tur det.


I väntan på fler bilder från mommo och moffa får ni en från ikväll då "Doppe" tog sig en lur med Centha.

- Posted using BlogPress from my iPhone