Jaha

Jag är ju knappast ensam om det i bloggosfären, men det är inget roligt att behöva hantera för det. Kränkande och illasinnande kommentarer, skrivna enbart för att såra så hårt det bara går.

Klart att det kändes, men bara första ögonblicket, faktiskt. Sedan blev jag mest förundrad. För när någon går så kollosalt över gränsen blir det bara absurt och så långt ifrån verkligheten man kan komma. Sådant är lätt att låta rinna av en som vatten på en gås. Hur skulle jag kunna ta en anonym stackare - som inte ens vågar stå för sina åsikter - på allvar? Det går bara inte. Sen blev jag farsinerad, för det framkom att det är någon slags bekant från min ungdom. TÄNK vilket intryck jag måste gjort då som gör att personen kan hysa så många staka åsikter och känslor för mig cirka 15 år senare?! Och som dessutom bemödar sig att läsa igenom SEX ÅR av bloggande (då kommentarerna var spridda på väl valda inlägg publicerade olika årtal). Det är ju helt fantastiskt! Det får mig att sträcka på ryggen. Mig glömmer man inte i första taget! ;-)

Lite förvånar det mig att jag resonerar så, jag som kan vara så känslig för kritik, i synnerhet illasinnad sådan. Men när det blir framförd på det här viset blir det bara genant - för den som skrivit det!

Ett dylikt beteende är dock inget jag accepterar på NÅGRA VILLKOR! Sådant ordbruk och människosyn är på inga villkor välkommen på min blogg. Därför sätter jag från och med nu på kommentatorsgranskningen. Alla är fortsatt välkomna att kommentera (och gör det gärna frikostigt!), men ingen kommentar blir publiserad utan mitt godkännande.