Barnvakten

Sedan i eftermiddags har jag haft fröjden att få rå om den här underbara gobiten. Maja lämnades hemma med pappa så jag och D har fått leka och mysa alldeles själva.



Det är nog inte så dumt att för både barn som föräldrar ibland få ett litet avbrott i vardagen. Ett ombyte och några timmar ifrån varann. Hemma kantas vardagen ofta av småkonflikter (i alla fall hos oss). Nattningarna blir till tjat från tråkföräldrar, gnäll från tröttisbarn och många "Jag ska bara". Och det är ju så det ska få vara, alla är trötta efter långa dagar, och vem ska man ta ut sin trötthet på om inte sin mamma och pappa?

I ett svagt ögonblick, när tröttheten föll över mig i bussen på väg hem från jobbet, kändes uppdraget som barnvakt som en aning betungande. Hur skulle jag orka? Men det har ju varit precis raka motsatsen! Ikväll har jag bara varit den där roliga tanten. Allt blir så nytt och spännande, inget tjat, gnäll eller "jag ska bara" så långt ögat kan nå! Nyhetens behag funkar åt båda hållen och vi har byggt hus och svindlande höga torn, tröstat maskar som slagit sig och bjudit dem på mjölk efteråt. Nattningen blev den mest smärtfria i mannaminne och här sitter jag och känner att det var ju exakt det här jag behövde - ett avbräck i vardagen.

Underbara unge - om du bara visste hur kär jag är i dig!