Skäl att fira

Igår hade vi fest här hemma. Tanken var egentligen att det bara skulle vara en middag som gick i enkelhetens tecken, mitt i veckan som det var. Men det blir inte alltid som man tänkt sig, det blir mycket bättre!

Jag har inte tordats andas om det på bloggen. För många förväntningar har stått på spel, jag har inte vågat tro på att det skulle gå i lås. Men för några veckor sedan fick jag ett tips från en kollega om att det skulle bli en ledig tjänst på Grubbe bibliotek. Sedan jag för några månader sedan, till och från varit på Mariehems bibliotek, har jag gått från klarhet till klarhet om vad det är jag vill. Jag hittade rätt. Jag hittade hem. Det är ju på bibliotek jag ska jobba - att jag inte fattat det förän nu?! Samtidigt som drömmen om biblioteks assistent jobbet växte fram fick jag klart för mig hur hopplöst det var att få en dylik tjänst, det finns så få och ingen slutar. Suck. Dead end igen.

Men så kom det där tipset. Jag slängde mig på telefonen för att komma först till kvarn - och tänka sig -jag var först! För tre veckor sedan började jag min arbetsträning/inskolning för att se om det skulle kunna vara ett jobb för mig. Jag hade inga som helst illutioner om att jag skulle lyckas knipa jobbet, jag är ju inte ensam på arbetsmarknaden som vill jobba som biblioteks assistent och jag hade ganska precis NOLL erfarenhet i yrket. Inte de mest lysande utsikterna. Men jag bättrade i alla fall på mina chanser med att det var många med mig som bad till Gud för att jobbet skulle bli mitt.

Så, i måndags kom det helt osannolika och UNDERBARA beskedet från chefen att jobbet är mitt om jag vill ha det. Om jag ville ha det?! Jag blev så glad att jag började gråta.

Därför råkade vår anspråkslösa mitt-i-veckan-middag bli till en uppsluppen fest med både huvudrätt och efträtt. Jag var bara TVUNGEN att få fira!

Redo för goda vänner och fest!